Den man minst anar...

Japp så är det. Mer säger jag inte.

Har varit en bra vecka, har blivit en del jobb och det är hur bra som helst. Dom ringde nyss också men idag har jag fullt upp med tvätt städning och disk så det hinner jag inte med. Fast jag behöver verkligen pengarna... Meeen, Nej.

Och jag MÅSTE hitta en lägenhet, fort! Jag pallar inte att bo här mer. Pappa kommer hem typ varannan vecka och det går bara inte. Visst, det är kul att han kommer hem och så, men när man är van att ha bott själv och fixat och donat som man vill i ca 4 år, så är det inte så kul att en förälder kommer hem och styr och ställer. Och nu känner jag att det får vara nog. Jag måste bo nån annanstans där jag känner att jag hör hemma och som är MITT. Och mannes förstås. Det skulle vara så härligt. Tur att man har en krislägenhet iallafall, dock är ju inte den ledig för i sommar och så länge vet jag inte om jag orkar vänta.




Ungefär så här galen blir man här hemma.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0